Länge har jag suttit fast i "människoträsket" och känt mig ofri! Det är så många fixa idéer som hållit mig på plats.

Tankarna har varit så vana vid att mekaniskt köra med mig att jag tappat bort min egen medvetenhet, mina förmågor och ursprungskraft.

Efter idogt arbete har jag, med hjälp av sanna vänner, avslöjat en knasidé efter en annan och kunnat skratta åt hur jag satt dit dem för att slippa tänka själv. Mantel efter mantel har fallit precis som löven på träden utanför.

Nu känner jag mig helt naken, som ett oskrivet blad och friare i tanken än på väldigt länge!

Jag drar en lättnandens suck och bara ÄR. 

Just nu känns stress och oro som bortblåst. Det liknar känslan som infinner sig när man röjt ut garderoben eller förrådet hemma. Det finns gott om plats att fylla på med nytt och fräscht.

Plats för nytänk och nyskapande! Nya fräscha idéer som matchar mig och mina mål bättre. Mål som kanske inte ser attraktiva ut ur ett människoperspektiv men som ger mening åt mitt liv.

Sokrates idévärld har ingen begränsning. En källa av obgränsade tankar och idéer får strömma fritt och vi har tillgång till den om vi bara släpper taget och hoppar dit.

Strävan efter balans mellan min människa och mitt sanna jag driver mig. Ju fler mantlar som får falla desto mer harmoni och lugn upplever jag. Det ger den ro som behövs för vara i fred med mina tankar. 

Då kläcks idéerna som ger den fräscha förändring som så väl behövs för att komma vidare på livets stig!