Alla har vi vår egen sannning. Det som är sant för mig behöver inte vara sant för dig. MEN, vi kan komma överens om att vi inte är överens, utan massa tjafs och sura efterföljder.
Från en sann vän får du den bästa stöttningen. Det behöver inte allt vara helt angenäma sanningar som levereras. Ibland behövs en ordentlig mental "disch" och en sann vänskap håller för det! Efteråt kan man ofta se att "dischen" förde en precis i den riktningen man behövde för att komma vidare.
När man är mitt upp i någoting som känns tufft, är det svårt att se klart. En sann vän säger det där som andra inte vågar och "står kvar". Viker inte undan även när det är obehagligt.
Det kanske inte alltid ser så gulligt ut ur moraliskt perspektiv: "Så där kan väl inte säga/göra", "Tänk om hon/han blir ledsen"...
Är syftet gott och etiskt, dvs att hjälpa individen att växa och vara till gagn och nytta för fler, ja då är sanningen helt på sin plats!
Ha en härlig dag, i sanna vänners lag!

Att både kunna ha och mista är befriande! Först då kan du leva fullt ut! 

Det gäller i alla områden:
Ta t ex svartsjuka. Vad beror det på? Jo, att personer är livrädda att förlora sin partner och berövar denne, och sig själv, respekt, integritet och frihet! Om känslan av att kunna både ha och mista fanns i relationen skulle harmonin infinna sig.
Detsamma när det gäller pengar. Lever du som en snåljåp och begränsar din frikostighet och glädjen över att få bjuda p g a rädslan att bli av med din kosing, är jag övertygad om att det är du som är förloraren.

Ju mer du klamrar dig fast vid någon eller något, det kan vara en person, tanke eller pryl, desto mer solitt och trögt blir det i ditt "space". Du kämpar emot det du inte vill vara / göra/ ha.Vad händer med det du krampaktigt och med tunnelseende lägger all din energi och fokus på? Vad händer med de tankefrön du sår och vattnar? Just det, DE VÄXER och du får stora kraftiga exemplar! 

Alltså, likaväl som att du fritt kan "ha" en härlig samvaro med goda vänner behöver du kunna känna lugnet i att vara för dig själv. Lite pengar i plånboken bör ge dig inspiration och kreativitet att hitta nya vägar att fylla den igen, istället för den krampaktiga oro som så ofta släpps lös i sinnet! 

"Ge med en öppen hand och få tusenfalt åter" är ett gammalt talesätt som stämmer så väl. Ge först och främst dig själv kunskapen om hur dina tankar mal eller medvetet tänks. Tankemaskineriet går igång och kör av sig själv. Först när du blir medveten om att det händer kan du förändra. I det fallet är det bra att vara "egoistisk". Först när du har koll på dig själv kan du sträcka ut en hand och dela med dig av dina erfarenheter till andra.
Ha tilllit till att du kan bygga upp och nyskapa det du behöver! Om och om igen...

När jag var barn, under 70-talet, fanns en kampanj som hette "Håll Sverige Rent". På min barndoms sommarö i Göteborgs södra skärgård, hade man t o m målat loggan "Håll Sverige Rent" på en slät berghäll vid stranden. Den bilden etsade sig fast i mitt minne. Det blev en instruktion som varat hela livet!

Vad hände sen? Det måste väl ha varit fler än jag som indoktrinerades av denna sunda instruktion?

Jag förundras över allt skräp som ligger längs vägkanter, cykelbanor, motionsspår, vid strandkanten och i skogsbrynet. Cigarettpaket, fimpar, snusdosor, godispapper, aluminiumburkar, petflaskor, plastpåsar, mössor, bollar, nappar, vantar, paraplyer, skräpmatpåsar och mycket mer.

Det finns papperskorgar uppställda nästan överallt i samhället och precis bredvid en tom tablettask, resterna från en uppäten kexchoklad eller halvdrucken colaburk. Varför då? Det är obegripligt hur svårt det kan vara att bara öppna locket och lägga sitt skräp på given plats?

En vis man började, i all enkelhet,  göra till en vana att plocka upp skräp efter sina mindre visa medmänniskor. På handlingarnas språk, vara ett gott föredöme för andra i sin omgivning. Det  visades sig vara riktigt smart då det har spridit sig och inspirerat andra att göra samma sak!!!

Jag är en av de som blivit inspirerad att hålla efter där jag ofta rör mig. Det har blivit ca 1-2 bärkassar mindre skräp per vecka runt omkring där jag bor.

Ändå är det intressant att vara uppmärksam på när latmanstankarna tar över: "Näe, det där lilla är inte värt att böja sig ner för"!!! Det måste väl ändå vara höjden av lathet?

Detta till trots har jag märkt att det blir mindre och mindre skräp för varje vecka!!! Vad beror det på?

Mina tankar kring fenomenet är att "kaka söker maka" eller "lika barn leker bäst". Det finns många uttryck för samma mekanism.

Det sker något MAGISKT i "spacet": Rent och frächt tenderar att attrahera MER rent och fräscht!  Livets lagar är fantastiska. Du får mer av det du göder!

Besegra och sätt dig över det lata, blassé sinnelaget och GÖR det där lilla, som gör skillnaden i det stora hela!